Min första motorcykel, och även den jag ägt längst. Köpt 1993 och i min ägo tills den stals i Midsommarkransen i Stockholm någon gång 2004-2005. För drygt 8 000 kronor fick jag en gammal klassiker i hyfsat skick, dock ombyggd i hiskeligt halvchopperstuk:
- Förlängd framgaffel (ingen rejk)
- Sänkt bak (kortare stötdämpare)
- Högt styre
- Hög sissybar i kromat fyrkantsstål
- Vita packväskor à la amerikansk snuthoj från 70-talet
- Keps på lampan
- Mindre, svart framskärm
Ganska omedelbart började jag återställa den till originalskick, lyckligtvis fick jag med flera av originaldelarna. Under åren jag ägde den fungerade den väldigt väl, även om jag fick byta några kopplingsvajrar, totalrenovera frambromsen och framgaffeln och så klart byta slitdelar som däck och drivpaket.
Det korta 4-1-systemet som satt på lät väldigt trevligt, dvs mycket på höga varv, men gav även passagerare lite väl mycket avgaser i näsan.
De tre gånger jag kört omkull på hoj gjorde jag på den här:
- Ett nymålat övergångsställe i Halmstad, med sådana där små vita kulor på, gjorde att jag och min passagerare gled omkull och jag skrapade upp ena skinkan rejält. Inget särskilt farligt dock.
- På väg från Göteborg till Stockholm på soliga, kurviga småvägar fann jag mig i en skarp kurva plötsligt utan grepp och gick omkull. Det visade sig vara en lastbil med grus som vält i kurvan något år tidigare och spritt sin last på vägen…
Diverse mindre skrapsår, blåmärken och en spricka i benet på ett finger blev resultatet, samt skev framgaffel och läckande broms. Med hjälp av verktyg från en bonde i närheten gick det dock att fortsätta färden till Sthlm, om än på mycket sämre humör. - En vanlig fyrvägskorsning på Hisingen, högersväng efter ett rödljus och helt omotiverat fick jag släpp på bakhjulet och sladdade fram och tillbaka några gånger innan jag la mig på hojen. Något krossat blinkersglas och återigen blåmärken, inget farligt alltså.
När hojen stals fick jag lyckligtvis hygglig ersättning (tror det var runt 12 000 kr) och kunde köpa en ersättningshoj.