En amerikansk V8 var jag tvungen att prova, och eftersom jag på den tiden tänkte att en praktisk bil är en stor bil köpte jag den största som fanns. Ungefär 1,5 gånger så stor – på alla håll – som en vanlig kombi. Jag kollade på några olika suburbans innan jag hittade den jag köpte, vilket var en två hjulsdriven modell, men extrastora terrängdäck monterade. Jag fick med två extra uppsättningar hjul, och först när jag skulle rulla in dem i ett källarförråd märktes det hur stora de faktiskt var.
Bilen jag köpte var i riktigt fint skick (de flesta andra var både rostiga och invändigt sunkiga), men kostade därefter: 45 000 kronor har jag för mig. Vi körde fyra personer till Kroatien med den, runt 100 km/h drog den faktiskt inte mer än 1,5 liter per mil, trots en vikt på 2,2 ton och en 5,7 liters motor. Bilden nedan visar en av de få gånger jag fyllde hela tanken (över 100 liter)…
Etanol hade börjat säljas på svenska mackar vid den här tiden, och för att på något sätt minska de negativa effekterna av en stor bensinmotor i en ännu större bil laborerade jag lite med hur mycket man kunde blanda i – utan konvertering av motorn alltså. Det visade sig att 50/50 gick utmärkt i det amerikanska monstret…
Ett trevligt minne från tiden med chevan var när vi åkte till Roskildefestivalen. Det regnade mycket det året och en av dagarna bestämde vi oss för att åka in till Köpenhamn – alla 10 pers eller vad vi nu var, men det var i vilket fall enkelt med en suburban. Vid festivalens slut fastnade de flesta bilarna på de genomblöta och mjuka gräsparkeringarna, men icke en Suburban med jättedäck 🙂 (enda gången jag fick utlopp för barndomens fascination över att köra jeep i gegga)
